The sky is the limit

Otto Viklund gör sitt första seniorseriemål i SFF

Vad ska man säga. Makalöst? Fantastiskt? Oerhört? Gigantiskt?

Egentligen är det bara att välja valfritt superlativ för att på bästa sätt beskriva Söderhamn FF:s vårsäsong i södra norrlandstrean. Och inte blev Åbyggeby på Gavlevallen ett gupp i vägen heller. Seger med 2-4 (0-2) i vårsäsongsepilogen - vilket innebär 28 inspelade poäng efter tolv matcher och en finfin andraplats i serien.

- Helt galet egentligen. Man tror alltid på sitt eget lag förstås. Men att det skulle gå så här pass bra hade jag nog inte vågat tro inför seriestart, berättar en sprudlande glad Fredrik Rosén efter matchen.

Hemmalaget Åbyggeby är ett skickligt lag offensivt med många, fina individuella kvaliteter. Det fick vi inte minst smaka på i hemmamötet på Ljusneborg. Torsk 2-5 efter tre väldigt sena mål gjorde att vi var rejält varnade för det.

Däremot var de ganska ihåliga i det kollektiva försvarsspelet - något som våra offensiva spelare inte var sena att utnyttja.

0-1 Daniel Wallsten 

Samiel bryter på mittplan, driver bollen 20-25 meter innan han frispelar Walle som nyper till.

0-2 Daniel Wallsten

Återigen firma Samiel/Walle. Samiel tråcklar på karaktäristiskt sätt sig fram i straffområdet, kliver på bollen och lägger den snett bakåt till Walle som nyper till från straffområdeslinjen - ribba in precis i krysset. Årets mål kanske?

0-3 Otto Viklund

16-åringen som gjorde en helt charmant match fick kröna insatsen med sitt första seriemål. Drev bollen och nöp till några meter utanför straffområdet - stolpe in.

0-4 Daniel Wallsten 

Hattrick för andra matchen i rad. Samiel driver på vänsterkanten, lägger in till Danne som på två tillslag förlänger bollen till Walle som dunkar in den i bortre. Ett sånt där mål som bara en riktig målskytt gör - och får det att se så enkelt ut.

Då hade det gått dryga timmen av matchen.

Och en stor eloge till hemmalaget som inte säckade ihop trots fyra i baken. De fortsatte att pressa högt och skapade några högkaratiga chanser - men vi har ju en viss Simon Elgh längst där bak i målet. Och han fick visa sig på styva linan några gånger, och på den linan känner han sig hemtam🙂

Åbyggeby reducerade två gånger i minut 84 och 85, men närmare än så kom de inte.

Den här matchen var kanske en av de mer välspelade totalt sett hittills. Hemmalaget var såväl passningsskickliga som vassa i det offensiva spelet. Däremot som sagt lite ihåliga och sårbara för skickliga SFF:are som utnyttjade ytorna väl.

Vi kändes såväl bolltrygga som sylvassa när vi anföll. Dessutom värderade vi tillfällena otroligt bra den här matchen. Anföll från båda kanter samt höll i bollen när det behövdes. Att vi släpper in två på slutet får nog gå under kategorin tapp av organisation i spelet när vi gjorde många byten. Det är svårt att komma in i matcher och bibehålla organisationen när det är många nya samtidigt.

Till sist vill jag bara nämna backlinjen och det defensiva spelet. Ante och Wille dödar så sjukt mycket ytor med sitt kopiösa slit på mitten - första nyckeln. AQ går från klarhet till klarhet på sin kant, Vilmer och Fippe sätter inte en fot fel på hela matchen. Adde med sina välavvägda projektiler är en sån sjuk tillgång för vilket lag som helst i trean, och bakom dem alla står Simon och dirigerar på ett förnämligt sätt.

Då är det inte lätt att göra mål på oss.